Kulmination är ett väletablerat teoretiskt begrepp inom högintensiv krigföring som förklarar hur relativ styrka förändras mellan motståndare. Kulmination är dock relativt oprövat i lågintensiva konflikter och särskilt inom gerillakrigföring. Forskningsläget kring kulmination identifierar att betydelsen av omslag i relativ styrka för en gerillaaktör behöver ytterligare förklaras. Utifrån ett grundläggande antagande att en gerillaaktörs kan nå kulmination i sin krigföring öppnar undersökningen upp den kausala processen mellan upprorsbekämpning och en motgång i gerillaaktörens krigföring genom att pröva en deduktivt framtagen kulminationsmodell.
Undersökningen processpårar en kulminationsmekanism vid två typiska fall av gerillakrigföring: al-Qaeda i Irak (AQI) 2003-2009 och Islamiska staten (IS) 2010-2016. Resultatet visar att denformulerade kulminationsmodellen får i huvudsak stöd och kulminationsmekanismen existerar i undersökningens fall. Viss generalisering kan göras till andra liknande fall men slutsatserna är inledningsvis preliminära. Undersökningens resultat vidgar kulminationsbegreppets teoretiska generaliserbarhet och praktiska användbarhet och kompletterar även Galulas teoribildning om upprorsbekämpning.