Forskare är överens om att kombinerade vapen bidrar till framgång i krig. Det finns däremot en motsättning då många menar att teorin om kombinerade vapen främst är giltig på taktisk nivå och färre som menar att kombinerade vapen kan återfinnas på alla krigföringsnivåer.
Teorin om kombinerade vapen är framtagen i en taktisk kontext av en tidigare amerikansk arméofficer, Robert Leonhard och består av tre principer, kompensationsprincipen, dilemma-principen och förskjutningsprincipen.
Syftet med denna uppsats är att pröva validiteten i teorin om kombinerade vapen och hur den kan förklara framgång på operativ nivå. Detta görs genom att först operationalisera teorin för att bli mätbar på operativ nivå och sedan pröva den genom en fallstudie där två fall, Yom Kippur-kriget 1973 och Irakkriget 2003, studeras. Dessa två fall möjliggör en prövning av teorin både ur försvararens och anfallarens perspektiv vilket är intressant då teorin har en offensiv karaktär.
Undersökningens resultat visar att teorin kan förklara framgång på operativ nivå genom att kombinerade vapen skapar en förskjutning av motståndaren så att denne måste flytta sig från sin starka position och blir därmed sårbar, vilket i sin tur leder till att motparten kan uppnå sina operativa mål.