Inom den moderna luftmaktsteoretiska debatten är en av de stora frågorna huruvida luftmakt ska nyttjas som fristående strategisk resurs eller som mer integrerad operativ/taktisk resurs.

Inte minst tidigare forskning inom området påvisar denna problemställning. I syfte att bidra till debatten har följande undersökning försökt finna förklaringskraft i teorier från luftmaktsteoretikerna Robert A. Pape och John A. Warden III då deras respektive teori representerar ytterligheterna i debatten, nekande och dekapiterande strategier. För att genomföra detta har undersökningen nyttjat en enfallsstudie och kvalitativ textanalys som verktyg och den internationella koalitionens nyttjande av luftmakt mot Daesh i Syrien och Irak 2015–2017 som empiri för att finna denna eventuella förklaringskraft. Valet av fall innebär att en identifierad forskningslucka kan fyllas då detta fall inte tidigare nyttjats för denna typ av undersökning.

Undersökningens resultat visar att förklaringskraft hos Papes teorier kan återfinnas i luftkriget mot Daesh i Syrien och Irak. Följaktligen kan hans teorier stärkas och Wardens försvagas av resultatet. Detta resultat bidrar även till luftmaktsdebatten som ny empiri och forskningsluckan fylls även den med denna nya empiri. Undersökningen avslutas med en diskussion som kommer fram till att dagens konflikter kan kräva en mer flexibel syn på nyttjandet av luftmaktsteori där aktuell situation och kontext måste vara avgörande och inte en enskild teoretisk inriktning.