Det allt mer självklara beroendet av rymden som arena för maktutövande för att omhänderta nationella säkerhetsintressen har inneburit att rymdmakt har blivit ett lika vedertaget begrepp som sjömakt, landmakt och luftmakt. Den teknologiska utvecklingen har gjort rymden tillgänglig för allt fler stater under senare år och en stor del av de grundläggande förmågorna och militära förbands uppträdande är idag beroende av system som förlitar sig på rymdbaserade tjänster. Tidigare forskning inom utövande av rymdmakt, och dess påverkan på försvarsstrategier, har till största delen haft fokus på stormakter och mellanstora stater emedan endast en mycket liten del har fokuserat på småstater vilket gör detta område till en empirisk forskningslucka. Denna studie undersöker hur småstater omsätter denna nya och förmodat ökade förmåga att utöva rymdmakt i sin försvarsstrategi. Detta sker genom en explorativ diskursanalys på rymdmakt inom ramen för Sveriges försvarsstrategi för att därigenom identifiera hur denna form av maktutövande omhändertas av Sverige som småstat. Studiens resultat visar att Sveriges försvarsstrategi strävar efter att rymden fortsatt ska användas för fredliga syften och att rymdmakt i första hand appliceras som en understödjande förmåga där tillgång till de system vi behöver i rymden säkerställs genom samarbeten.