Försvarsmaktens ledningsfilosofi bygger på uppdragstaktik och krigets krav. Den svenska uppdragstaktiken har genom historien omarbetats och anpassats för att möta dåtidens krav och framtida utmaningar. Försvarsmakten har mellan 1979 och 2006 bytt utbildningsystem för sina officerare tre gånger. Dessa omständigheter utgör grunden för studien, att undersöka om förändring i utbildningen har påverkat synen på uppdragstaktik och om en eventuellt divergerande uppfattning påverkar Försvarsmaktens träning. Uppsatsen visar att det finns en viss förskjutning mellan officerskategorier till uppdragstaktiken ur metodologisk eller filosofisk synvinkel vilket grundar sig i utbildningens utformning. Försvarsmaktens på senare år begränsade gemensamma övningsverksamhet påverkar möjligen den yngre officersgenerationen i större utsträckning i tillämpningen av uppdragstaktik som ett resultat av utbildningen. En ofrivillig socialisation uppstår i Försvarsmakten i den fredstida styrningen och med new public management vilken anses äga narrativet över Försvarsmaktens egen ledningsfilosofi med negativa konsekvenser. Den ”nya” officerskategorin kan möjligen motverka framtida negativa influenser för uppdragstaktiken då den nya utbildningen fostrar kritiskt tänkande i större utsträckning.