Samverkan är ett svårfångat fenomen med många olika definitioner där det övergripandemålet är ”att arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål eller för ett gemensamt syfte”(Svedin, 2015 s. 101). Termen beskrivs ofta som ett idealt tillstånd (Carlström & Berlin,2009) men innebär i realiteten inneboende intressekonflikter där strävan efter att skapa engemensam målbild kan innebära en konkurrenssituation (Uhr, 2011). Den modernakrishanteringen utgår i grunden från de beroendeförhållanden, kontakter och densamverkan som redan existerar mellan civila och militära organisationer under normalaförhållanden, och är därför beroende på hur pass väl utvecklade kontakter de olika aktörernahar med varandra före en kris uppstår (Bharosa, 2009; MSB 2014; Veibäck et. al, 2017).Denna text syftar till att ge läsaren en överskådlig bild av ett mycket komplext och brettämne, med olika möjliga teoretiska infallsvinklar. Texten inleder med en kortare redogörelseför olika relevanta teoretiska begrepp som kopplas ihop med styrning i samverkan i aktuellforskning som skett i anslutning till civil-militära relationer i internationella insatser,forskning som belyser social-psykologiska faktorer, samt forskning som har gjorts påoffentlig förvaltning (Svedin, 2009). Det övergripande temat för texten är styrning isamverkan där områden som behandlas är; ledarskap vilket fokuserar på styrning isamverkan, ledarskapsparadoxen samt ledarskapets kritiska faser. Därefter följerinformationsdelning i samverkan som ett rent funktionellt perspektiv påsamverkansstyrning. Sedan följer ett avsnitt som tittar på samverkansituationen utifrån ettsocial-psykologiskt perspektiv. Övergripande handlar dessa studier om den mänskligatendensen att kategorisera människor genom social stereotypisering (Allport, 1954.Fördomar uppstår genom social identifikation (Ashforth & Mael, 1989 ) som uppstår i olikakulturella miljöer. Avsnittet tittar även på förtroende och kontroll som är komplimenterandefaktorer (Costa & Bijlsma-Frankema, 2007), ju mer förtroende organisationer har förvarandra desto mindre kontroll behöver de utöva och vice versa. Texten avslutas med attlyfta tillit och socialt kapital som nödvändiga komponenter för en lyckadsamverkansstyrning.