Logo: to the web site of the Swedish Defence University

fhs.se
Change search
Link to record
Permanent link

Direct link
Asp, Viktoria
Publications (10 of 10) Show all publications
Asp, V. (2023). Förutsättningar för krisberedskap och totalförsvar i Sverige. Stockholm: Försvarshögskolan (FHS)
Open this publication in new window or tab >>Förutsättningar för krisberedskap och totalförsvar i Sverige
2023 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Förutsättningar för krisberedskap och totalförsvar i Sverige ger en beskrivning av hur totalförsvar och krisberedskap har utvecklats och inriktats, från 1901 och fram till idag. Fokus ligger på förändringar i lagstiftning, systemutveckling och hotbildsuppfattning. Läsaren får en inblick i de kriser, katastrofer och politiska skeenden i Sverige och i andra delar av världen som har påverkat utvecklingen av svensk beredskap.

Nyheter i denna utgåva inkluderar att aktörers ansvar har uppdaterats utifrån strukturreformen, kapitel om hybridhot och våldbejakande extremism samt en bilaga om Natos övergripande organisering och styrning.

Med skriften,som ingår i uppdragsutbildningar och i högskolekurser, vill Försvarshögskolan/CTSS stödja kunskapsuppbyggnaden inom svensk beredskap.

Place, publisher, year, edition, pages
Stockholm: Försvarshögskolan (FHS), 2023. p. 359
Keywords
Förutsättningsrapporten, totalförsvar, krisberedskap, totalförsvarshistoria, planeringsförutsättningar, det civila försvaret, det militära försvaret, höjd beredskap, hybridhot, Nato, EU, Försvarsmakten, MSB
National Category
Public Administration Studies
Identifiers
urn:nbn:se:fhs:diva-11878 (URN)9789188975263 (ISBN)
Note

Viktoria Asp är redaktör. Ett stort antal medarbetare har bidragit till arbetet med rapporten. 

Rapporten uppdateras ungefär vartannat år. 

Available from: 2023-10-17 Created: 2023-10-17 Last updated: 2023-10-19Bibliographically approved
Asp, V., Blomstrand, R., Deschamps-Berger, J., Levy-Nilsson, S., Narby, P. & Sandberg, D. (2019). Besten besegrad: Utvärdering av krishanteringen under skogsbränderna i Ljusdal 2018. Stockholm: Försvarshögskolan (FHS)
Open this publication in new window or tab >>Besten besegrad: Utvärdering av krishanteringen under skogsbränderna i Ljusdal 2018
Show others...
2019 (Swedish)Report (Other (popular science, discussion, etc.))
Abstract [sv]

Skogsbränderna i Ljusdal utgjorde det största brandområdet i Sverige under sommaren 2018. Omkring 200 personer evakuerades. Räddningstjänster från flera delar av Sverige medverkade och internationellt stöd kom från 10 länder. Räddningsinsatsen pågick i 27dagar och innefattade som mest 1300 personer. Efter nio dagar övertog Länsstyrelsen i Gävleborgs län ansvaret för kommunal räddningstjänst.

Utvärderingen bedömer i vilken utsträckning Länsstyrelsen i Gävleborgs län har arbetat enligt författningarna och riktlinjerna som finns kopplat till dess ansvarsområde under och efter olyckor och kriser. Mycket i krishanteringen fungerade bra. Inom sju av nio områdenhar länsstyrelsen i hög eller i mycket hög utsträckning uppfyllt sitt ansvar. Inom tvåområden har länsstyrelsen i begränsad utsträckning uppfyllt sitt ansvar.

Områden där länsstyrelsen i mycket hög utsträckning har uppfyllt sitt ansvar

  • TiB-funktion (initiera och samordna det inledande arbetet för att upptäcka,verifiera, larma och informera vid allvarliga kriser som berör länet)
  • Omgående kunna upprätta en ledningsfunktion
  • Inom sitt geografiska områdesansvar verka för samordning av efterarbetet

Områden där länsstyrelsen i hög utsträckning har uppfyllt sitt ansvar• Samlad regional lägesbild (innan övertagandet)

  • Fungera som sammanhållande funktion och verka för samordning och gemensam inriktning under krisen
  • Övertagande av kommunal räddningstjänst
  • Information till allmänhet och media

Områden där länsstyrelsen i begränsad utsträckning har uppfyllt sitt ansvar

  • Samlad regional lägesbild (efter övertagandet)
  • Intern informationssamordning

I utvärderingen dras också slutsatser utifrån utmaningarna som länsstyrelsen mötte samtnågra slutsatser av vikt för krishanteringssystemet. Ett urval presenteras nedan.

Inledningsvis hämmades länsstyrelsens arbete med regional lägesbild av att Ljusdalskommun hade svårt att formulera en lokal lägesbild. Genom flera proaktiva åtgärder lyckades dock länsstyrelsen skapa en lägesbild utifrån vilken insatserna kunde dimensioneras.

Övertagandet av kommunal räddningstjänst har i all väsentlighet hanterats på ett bra sätt. Möjligen hade övertagandet kunnat ske något tidigare, men övertagandet har sannolikt underlättats av att avvakta och den operativa insatsen har kunnat fortgå ostörd avlänsstyrelsen. Förberedelserna för övertagande borde däremot ha involverat länsstyrelsensstab i betydligt högre utsträckning.

Länsstyrelsen har efter övertagandet två roller att hantera: dels ansvaret förräddningsinsatsen, dels det geografiska områdesansvaret inom krisberedskapen. Det medför att det blir svåra avvägningar mellan räddningstjänst och krishantering. I både Gävleborg och i Västmanland 2014 har vissa inblandade kritiserat att hanteringen haft för stort brandfokus. Att räddningsinsatsen har brandfokus och leds av personer med stor erfarenhet av att leda stora räddningsinsatser är lämpligt, men att integrera länsstyrelsensstab med räddningsinsatsens innebär en risk att länsstyrelsens roll och ansvar i krisberedskapen faller undan.

Det är en utmaning att organisera ledning av en stor insats. Länsstyrelsens organisation före övertagandet kom snabbt igång och utformades utifrån rådande planer och erfarenheter av övningar. Däremot har inte alltid länsledningen och länsstyrelsens stab arbetat helt integrerat. Stabsorganisationen efter övertagandet sattes upp ad hoc. Den stabsstruktur som väljs måste kompletteras med processer som är enhetliga och som övas regelbundet. Detta gäller både inom respektive funktion, men framförallt sådana processer som knyter samman flera funktioner som för att integrera strategiskt och operativt ledarskap, för att följa upp arbetet, för kommunikation och enhetliga budskap samt för planering på kort, medel och lång sikt.

Frivilliga fick ersättning efter både sommarens bränder och skogsbranden i Västmanland 2014. Ersättningar till frivilliga riskerar att sätta standard och förväntningar till nästa kris. I framtiden kommer det antagligen bli nödvändigt att göra skillnad inom gruppen frivilliga mellan dem som medverkar med någon form av avtal, och därmed har rätt till ersättning, och de frivilliga som gör ideella insatser. De ekonomiska konsekvenserna av frivilliga riskerar annars att bli allt för långtgående. Hur frivilligfrågan hanteras har en nära koppling till de drabbade och allmänhetens förtroende för insatsen och krishanteringen.

Rapporten består av tre delar: 1) en beskrivning av händelseförloppet utifrån särskilt relevanta teman, 2) en diskussion om vilka lärdomar som kan dras utifrån hanteringen och 3) en utvärdering av Länsstyrelsen i Gävleborgs läns arbete utifrån dess ansvar ochuppdrag.

Place, publisher, year, edition, pages
Stockholm: Försvarshögskolan (FHS), 2019. p. 116
National Category
Public Administration Studies
Research subject
Statsvetenskap med inriktning mot krishantering och internationell samverkan
Identifiers
urn:nbn:se:fhs:diva-8664 (URN)664/2018 (Local ID)664/2018 (Archive number)664/2018 (OAI)
Note

Utvärderingen är skriven av Försvarshögskolans Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet på uppdrag från Länsstyrelsen i Gävleborgs län. 

Available from: 2019-06-28 Created: 2019-06-28 Last updated: 2019-06-28Bibliographically approved
Asp, V. & Fors, F. (2018). Lärandemål civilt försvar: Vilka behöver kunna vad?. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)
Open this publication in new window or tab >>Lärandemål civilt försvar: Vilka behöver kunna vad?
2018 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Målet med studien var att översiktligt ta fram lärandemål som visar vilken kunskap och kunskapsutveckling som målgrupperna bör ha inom totalförsvar med fokus på civilt försvar. Förslag på lärandemål inom flera områden finns i kapitel 6. Lärandemålen följer standarden som finns beskriven i Högskoleförordningen, i MSB:s Gemensamma grunder för samverkan och ledning och som redan används på många av MSB:s uppdragsutbildningar.

Kopplat till målet med studien diskuteras i rapporten frågan: Vilka behöver kunna vad om civilt försvar?

Vilka behöver kunskaper?

Vilka som behöver kunskaper har delats in i tre grupper: alla, många, några. Alla likställs med allmänheten. Många är de som i vid höjd beredskap får en uppgift. De arbetar på en myndighet, företag eller organisation och kommer bli krigsplacerade eller via allmän tjänsteplikt behöva stanna kvar och fortsätta arbeta som vanligt. Vid höjd beredskap kan det även innebära att de får förändrade arbetsuppgifter. Några delas upp i beslutsfattare (exempelvis generaldirektör, ledningsgrupp, vd, kommunchef, landshövding) och krisexperter (handläggare med ansvar för civilt försvar, säkerhetschef, beredskapssamordnare, försvarsdirektör).De stora breda grupperna ska ses som ett sätt att dela in kunskapsbehov och inte som målgrupper för utbildningar. Grupperna många och några innefattar dem som vanligtvis är målgrupper för MSB:s utbildningar.

Vad behöver alla, många och några kunna?

Kunskapen som åtminstone någon grupp behöver har grupperats i nio olika områden, utan inbördes prioriteringsordning. Kunskapsområdena är:

  • Totalförsvar
  • Psykologiskt försvar
  • Författningar samt ledning och styrning
  • Samhällets funktionalitet och beroenden
  • Moderna konflikter och internationalisering
  • Säkerhetsskydd
  • Individen
  • Totalförsvarsaktörers ansvar och samverkan
  • Aktörsspecifikt

Vad behöver de tre olika grupperna kunna? Det har funnits en bred enighet om att kunskapen som alla behöver motsvarar det som finns i broschyren Om krisen eller kriget kommer. Broschyren tar lättfattligt upp hur samhället kan förändras vid kriser och krig, hur individen kan öka sin hemberedskap, hur man upptäcker falsk information, totalförsvarets uppgifter, totalförsvarsplikt och olika varningssystem. Syftet med kunskapen är att skapa motståndskraft eller försvarsvilja hos allmänheten.

Kunskapen som många behöver syftar till att förstå sin yrkesroll samt stöd för att kunna utföra rollen på ett bra sätt vid höjd beredskap. Det innebär att de behöver få en djupare bild av hur vardagen och arbetslivet kan se ut under höjd beredskap än vad gruppen alla får. De behöver kunskap om sin egen roll som krigsplacerad, organisationens ansvar och roll vid höjd beredskap och krig samt hur man arbetar med känslig information.

Beslutsfattare ska prioritera frågor kopplat till civilt försvar, sprida en god säkerhetskultur och förstå organisationens roll och ansvar på ett strategiskt plan. Kunskap om hur moderna konflikter ser ut, exempelvis med gråzonsproblematik, i kombination med hur totalförsvaret är uppbyggt ska ge förståelse för organisationens roll i helheten. För delar av näringslivet handlar det om att få insikt om att deras verksamhet är en strategisk resurs för Sverige i höjd beredskap och krig.

Krisexperter ska leda den egna organisationens totalförsvarsplanering. De behöver ha djupare kunskaper om organisationens ansvar och roll och god kännedom om arbetsmetoder, verktyg och funktioner inom civilt försvar och krisberedskap. Kunskaperna som krisexperter behöver är det som har varit svårast att utröna. Kunskapsinnehållet kommer att behöva utvecklas i en snabb takt vartefter totalförsvarsplaneringen politiskt och metodmässigt fortskrider.

Förståelse för varför vi har ett totalförsvar

Det räcker inte med att ha kunskap. I intervjuerna var det tydligt att alla grupper behöver ha förståelse för varför. Varför har vi ett totalförsvar? Vad är det som ska skyddas? Förutom att försvara Sveriges gränser handlar det om att värna demokratin, de mänskliga rättigheterna och vårt självständiga beslutsfattande som stat. Det innefattar också en förståelse för att vi alla är delaktiga. Försvaret av Sverige ska ske gemensamt. Vi är alla en del av totalförsvaret och förväntas bidra på olika sätt. Oavsett yrkesroll så har alla individer en viktig roll att fylla. Delaktigheten kan se ut på olika sätt. Antingen som krigsplacerad eller via allmän tjänsteplikt men i slutändan som motståndskraftig individ.

Place, publisher, year, edition, pages
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), 2018. p. 46
National Category
Public Administration Studies
Research subject
Statsvetenskap med inriktning mot krishantering och internationell samverkan
Identifiers
urn:nbn:se:fhs:diva-8421 (URN)
Funder
Swedish Civil Contingencies Agency
Note

MSB har beställt och finansierat genomförandet av denna studierapport. Författarna är ensamma ansvariga för rapportens innehåll.

Available from: 2019-02-18 Created: 2019-02-18 Last updated: 2019-02-20Bibliographically approved
Asp, V. (2017). Frivilligresurser under flyktingsituationen: Frivilliga försvarsorganisationer och trossamfunds förmåga att möta samhällets behov hösten 2015. Stockholm: Försvarshögskolan (FHS)
Open this publication in new window or tab >>Frivilligresurser under flyktingsituationen: Frivilliga försvarsorganisationer och trossamfunds förmåga att möta samhällets behov hösten 2015
2017 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Flyktingsituationen hösten 2015 innebar stora påfrestningar för det svenska samhället. Samtidigt fanns ett sällan skådat engagemang och vilja bland allmänheten till att bidra. Det civila samhället gjorde stora insatser för människorna på flykt.

Studiens vägledande fråga har varit hur frivilliga kan fungera som resurs för att möta samhällets behov vid kriser. Utgångpunkten har varit flyktingsituationen men jämförelser görs med skogsbranden i Västmanland 2014, som också involverade stora mängder frivilliga.

Frivilligheten är spretig och uppdelad. Skillnader finns i organisering och synen på organisationens roll i krisberedskapen. Det saknas en arena där frivilliga försvarsorganisationer, trossamfund och andra delar av det civila samhället träffas. Dessutom finns det konkurrens och prestige mellan organisationerna, vilket offentliga aktörer upplevde försvårade deras samverkan med frivilliga. Även frivilligorganisationerna har identifierat prestige som något som försvårade arbetet under hösten 2015. En tydlig skiljelinje i frivilligheten är frågan kring anställning och synen på organisationens oberoende gentemot det offentliga.

Alla intervjuade offentliga aktörer har haft behov av personella förstärkningsresurser. Det är dock bara Migrationsverket och Umeå kommun som i någon mån har använt frivilliga som personella förstärkningsresurser. Migrationsverket bedömer att de hade behov av ungefär dubbelt så många frivilliga. Matchningen uteblev dock eftersom Migrationsverket saknade förberedda processer kring ersättning, anställning och integrering av frivilliga samtidigt som frivilliga försvarsorganisationer och samarbetskommittén FOS saknade rutiner för att snabbt få frivilliga på plats.

Förutsättningarna för fungerande samverkan med frivilligorganisationer var inte optimala. Den egna myndigheten var mitt uppe i en kris vilket ledde till ospecificerade förfrågningar och låga krav på frivilligas kompetens och kvalitetssäkring. Situationen gjorde att både offentliga aktörer och frivilliga blev tvungna att testa nya arbetssätt och frångå de vanliga rutinerna.

Offentliga aktörer förefaller vara som mest nöjda när frivilliga har organiserat sig själva, lyckats lösa alla möjliga problem, och sett behov som de offentliga inte själva har kunnat förutse. Graden av detaljstyrning, som anställning skulle kunna innebära, måste vägas mot graden av frihet för att inte riskera att förlora kärnan i frivilligheten: Drivkraften att göra skillnad.

Rapporten bygger i första hand på intervjuer med representanter för några kommuner, länsstyrelser, centrala myndigheter, frivilliga försvarsorganisationer, trossamfund och andra delar av det civila samhället. Rapporten innehåller många exempel men ger ingen heltäckande bild över vilken roll frivilliga spelade under hösten 2015. Studien har genomförts på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Place, publisher, year, edition, pages
Stockholm: Försvarshögskolan (FHS), 2017. p. 52
Keywords
frivilliga försvarsorganisationer, FRG, Rädda barnen, Röda korset, Stadsmissionen, Refugees Welcome, flyktingsituationen, frivilliga, försvarsutbildarna, civilförsvarsförbundet, Migrationsverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
National Category
Public Administration Studies
Research subject
Statsvetenskap med inriktning mot krishantering och internationell samverkan
Identifiers
urn:nbn:se:fhs:diva-6625 (URN)193/2016 (Local ID)193/2016 (Archive number)193/2016 (OAI)
Funder
Swedish Civil Contingencies Agency
Available from: 2017-02-28 Created: 2017-02-28 Last updated: 2017-03-01Bibliographically approved
Andersson, E., Asp, V., Arnevall, L., Blomstrand, R., Deschamps-Berger, J., Ericson, M., . . . Sandberg, D. (2017). Förutsättningar för krisberedskap och totalförsvar i Sverige. Stockholm: Försvarshögskolan (FHS)
Open this publication in new window or tab >>Förutsättningar för krisberedskap och totalförsvar i Sverige
Show others...
2017 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Denna rapport beskriver utvecklingen av totalförsvaret och framväxten av området samhällsskydd och beredskap. Den ska ge en övergripande bild av hur det ser ut idag på lokal, regional och nationell nivå inom krisberedskap och totalförsvar. Det bör nämnas att rapporten främst fokuserar på utvecklingen av och förändringar i den civila delen i totalförsvaret samt på samhällsskydd och beredskap.

Syftet är att ge läsaren en förståelse för dagens krisberedskap och totalförsvar. För att få en uppfattning för varför vi befinner oss där vi är idag, är det av vikt att ha med sig en bild av historiska händelser, förändrade hotbilder och av de beslut (och ickebeslut) som fattats.

Författarna vill betona att rapporten ingalunda ger en komplett bild av krisberedskap eller totalförsvar, utan är tänkt att skapa intresse, kunskap och förståelse på ett övergripande plan.

Rapporten ska främst ses som ett stöd för högskolestudenter, beslutsfattare och handläggare genom att ge en översiktlig beskrivning över de system och funktioner som utgör svensk krisberedskap och totalförsvar. Rapporten kan läsas i sin helhet, men kan också användas som ett slags uppslagsverk för den läsare som är intresserad av en särskild tidsperiod, händelse eller ett beslut.

Place, publisher, year, edition, pages
Stockholm: Försvarshögskolan (FHS), 2017. p. 79
Keywords
krisberedskap, totalförsvar, krig, höjd beredskap, ansvar
National Category
Public Administration Studies
Research subject
Statsvetenskap med inriktning mot krishantering och internationell samverkan; Systems science for defence and security
Identifiers
urn:nbn:se:fhs:diva-6588 (URN)930/2011 (Local ID)930/2011 (Archive number)930/2011 (OAI)
Note

Kontaktperson: Jenny Deschamps-Berger, Crismart

Revideras årligen. För PDF, se senaste versionen som också finns i DiVA.

Available from: 2017-01-31 Created: 2017-01-31 Last updated: 2020-01-23Bibliographically approved
Asp, V., Bynander, F., Daléus, P., Deschamps-Berger, J., Sandberg, D. & Schyberg, E. (2015). Bara skog som brinner?: Utvärdering av krishanteringen under skogsbranden i Västmanland 2014. CRISMART, Försvarshögskolan
Open this publication in new window or tab >>Bara skog som brinner?: Utvärdering av krishanteringen under skogsbranden i Västmanland 2014
Show others...
2015 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Skogbranden i Västmanland 2014 är ur flera aspekter intressant och viktig att dra lärdomar från. Händelsen ledde till en omfattade insats – den största i Sverige i modern tid och innebar att svensk krisberedskap prövades på samtliga nivåer; Staten tog över ledningen av kommunal räddningstjänst, en samverkansstab organiserades, krisledningsnämnder aktiverades, evakuering av medborgare och djur genomfördes, ett stort antal kommunala, statliga och privata aktörer bistod de ansvariga aktörerna under händelsen och Sverige begärde stöd från EU. Ett stort antal frivilligorganisationer och spontanfrivilliga hjälpte till och 69 olika räddningstjänster deltog i arbetet.

Syftet med denna utvärdering är att, utifrån ett krisberedskapsperspektiv, dra lärdomar och ta tillvara erfarenheter från händelsen genom en systematisk undersökning. Målet är att Länsstyrelsen i Västmanland, Fagersta kommun, Norbergs kommun, Sala kommun och Surahammars kommun ska få ett underlag som bidrar till implementering av lärdomar och fortsatt utveckling av krisberedskapsförmågan. Underlaget ska också vara till nytta och komma till användning för utvecklingen av hela det svenska samhällets krisberedskap.

Slutsatserna i rapporten visar på flera brister i kopplingen mellan å ena sidan lagstiftning och systemprinciper, och å den andra centrala aktörers förmåga och beredskap att utföra sina uppdrag. Författarna konstaterar att båda sidor av denna ekvation måste utvecklas för att det svenska krisberedskapssystemet inte bara ska stå rustat för nästa svåra skogsbrand utan också för andra, och potentiellt mycket värre, händelser som framtiden kan erbjuda. Vi anser att det vore mer ändamålsenligt att sluta använda ansvarsprincipen och istället säga att svensk krisberedskap bygger på ordinarie förvaltningsstrukturer, på vissa aktörers särskilda ansvar för krisberedskap och på ett geografiskt områdesansvar. Det geografiska områdesansvaret på regional och lokal nivå bör ses över, de krav som idag åligger aktörerna är inte rimliga i förhållande till den kapacitet/förmåga som finns.

Inom svensk krisberedskap är samverkan en förutsättning för en lyckad krishantering – inte en del av krishanteringen. Begreppet samverkan måste dock sättas i ett sammanhang för att bli meningsfullt och leda till ett resultat. Vi menar att det generellt läggs för mycket kraft och tid på samverkansformer, och för lite på resultatet. Samverkan är inget eget område, det är en förutsättning för att nå resultat – en metod. En metod som måste utvecklas inom samhällsskydd och beredskap. Samverkan är inte viktig i sig, det är resultatet av samverkan som är viktigt.

MSB bör utveckla sitt expertstöd (framför allt juridiskt operativt stöd), till aktörer under en händelse. Nationella stödresurser bör utformas utifrån grundliga behovsinventeringar och bli föremål för informationsinsatser i syfte att de skall kunna göra nytta i svåra händelser.

Det finns anledning att fundera över om inte LEH kan förtydligas avseende vem eller vilken funktion i kommunerna (och landstingen) som har mandat att besluta om att man befinner sig i en extraordinär händelse.

Kriser ställer ganska skilda krav på en organisation beroende på art, allvar och tidsutdräkt. Många beredskapsrelaterade tjänster är undanskymda i organisationsmatrisen och integreras inte på ledningsnivå när något händer. Funktionerna för Tjänsteman i beredskap och liknande beredskaps- och larmfunktioner måste brygga över organisationens alla relevanta kompetensområden. TiB:en måste förstå och veta vem i organisationen som kan vad och hur de kan aktiveras, precis som hen ska känna till när externa aktörer ska informeras. Detta är ett organisatoriskt utvecklingsarbete man inte blir färdig med och som man bör vara beredd att investera i.

Utvärderingen visar att U-sam bör utvecklas för att kunna uppnå sitt syfte – att utgöra den främsta regionala samverkansfunktion i U-län. U-Sam bör ses över, dels avseende representationen av de ingående aktörerna, kombinerbarhet med särskilda staber/insatsorganisationer, och dels avseende förankring både på myndighetschefsnivå och på politisk nivå. Länsstyrelsens särskilda krishanteringsorganisation gjorde dock ett gediget efterarbete, och organisationen använde sig dessutom på ett bra sätt av erfarenheter och lärdomar från efterarbetet i tidigare händelser. Vi anser att organisationens arbete med fördel kan användas av andra aktörer inom svensk krisberedskap – som en utgångspunkt i efterarbetet av framtida händelser som drabbar många drabbade aktörer och medborgare. En betydande del av den särskilda krishanteringsorganisationen arbete hade dock inte kunnat genomföras, om inte extra medel hade tillskjutits.

Vi anser också, mot bakgrund av Försvarsmaktens betydande roll vid civila samhällskriser, och mot bakgrund av att regeringen nu anser att det finns behov av att analysera och förtydliga Försvarsmaktens roll iii inom samhällets krisberedskap, att det finns all anledning att i större utsträckning uppmärksamma det stöd Försvarsmakten gett och ger vid samhällskriser.

Slutligen föreslås en fokusförflyttning inom området Samhällskydd och beredskap – Scenarier och typhändelser är relevanta för att komma underfund med sårbarheter och brister, men det bör inte vara primärt fokus för övningar och utbildningar. Istället bör tyngdpunkten tydligare läggas på de funktioner/förmågor som behövs för att en kris ska kunna hanteras och avslutas.

Vi anser att de faktorer som hade störst betydelse för hanteringen av skogsbranden i Västmanland i augusti 2014 var lika delar engagemang, mod, erfarenhet och personliga kontakter. I svåra händelser tenderar de som sätts att hantera dem att fokusera på att lösa uppgiften och skala bort formella krav och upplevt irrelevanta kommunikations- och samverkansvägar. Det finns mycket utvecklingsarbete kvar för att hela det regelverk som omger krishanteringsinsatser naturligt ska stödja och komplettera en sådan mentalitet och stärka den samlade insatsen, snarare än att sätta upplevda käppar i hjulet för dessa vanligen mycket pressade individer.

Place, publisher, year, edition, pages
CRISMART, Försvarshögskolan, 2015. p. 163
Keywords
skogsbrand, krishantering, krisberedskap, räddningstjänst, evakuering, samverkansstab, krisinformation, frivilliga resursgrupper, kriskommunikation, ansvarsprincip
National Category
Public Administration Studies
Research subject
Statsvetenskap med inriktning mot krishantering och internationell samverkan
Identifiers
urn:nbn:se:fhs:diva-5709 (URN)978-91-86137-49-6 (ISBN)
Note

Utvärderingen är skriven på uppdrag av Länsstyrelsen i Västmanland, Fagersta kommun, Norbergs kommun, Sala kommun och Surahammars kommun. 

Available from: 2016-01-11 Created: 2016-01-11 Last updated: 2017-06-14Bibliographically approved
Asp, V. (2015). Enskildas ansvar och agerande: Offentliga aktörers bedömningar.
Open this publication in new window or tab >>Enskildas ansvar och agerande: Offentliga aktörers bedömningar
2015 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Rapporten ger en bild av hur offentliga aktörer ser på gränsdragningarna mellan det offentligas och den enskildas ansvar vid kriser och vilka förväntningar aktörerna har på enskildas krisberedskapsförmåga. Till grund ligger en enkät skickad till beredskapssamordnare eller motsvarande i samtliga kommuner, landsting och länsstyrelser samt en fokusgrupp med representanter för centrala myndigheter.

Överlag är offentliga aktörer överens om hur enskilda bör ta ansvar. Under tre dygn börenskilda kunna täcka det egna hushållets behov av vatten, mat, värme och information. Det finns en stark samsyn i att enskilda bör ta ansvar genom att hjälpa varandra vid kriser,exempelvis genom att dela med sig av förnödenheter. Vidare bör enskilda medborgare ta ansvar genom att ha kunskap om risker och följa råd från offentliga aktörer.

Det finns områden där offentliga aktörer är oeniga om på vilka sätt enskilda bör ta ansvar. Områdena innefattar om enskilda ska fungera som en resurs till det offentligas krishanteringsarbete, tillsammans ansvara för att det är ordning och säkerhet i samhället under ett längre elavbrott, följa myndigheters råd om att vaccinera sig vid smittoutbrott, ha en packad väska och en plan för att snabbt kunna evakuera sin bostad, kunskap om hot ochrisker i närområdet samt om enskilda har ansvar för att förmedla viktig information vid ettförmodat terrorattentat.

Ansvarsynen skiljer sig mellan lokal och regional nivå. Personer som arbetar på länsstyrelser ser mer långtgående på enskildas ansvar än vad beredskapssamordnare i kommuner och landsting gör.

Hur tror offentliga aktörer att enskilda agerar och förbereder sig för kriser? Förväntningarna på enskildas krisberedskapsförmåga är låga. De flesta bedömer att enskilda kan klara självförsörjning under högst ett dygn. Bara drygt hälften tror att enskilda är medvetna om att samhällsfunktioner kan sluta fungera normalt vid en kris. Likaså är förväntningarna på i vilken utsträckning människor hjälper varandra ganska låga. Bara drygt 40 procent av de offentliga aktörerna tror att människor hjälper varandravid kriser.

Ett fåtal människor tros under en kris begå brott, antingen för att få tillgång tillförnödenheter till det egna hushållet eller för att sälja vidare. Enligt forskning är det en vanlig myt att kriser leder till att människor blir överdrivet själviska med plundring eller annan brottslighet som följd. Tvärtom brukar människor vid kriser vara solidariska, hjälpa varandra och dela på de knappa resurser som finns.

De flesta offentliga aktörer menar att enskildas ansvar bör förtydligas. Det skulle underlätta vid kunskapshöjande informationssatsningar och ge beredskapssamordnarna stöd i arbetet med att öka enskildas krisberedskapsförmåga. För att enskildas krisberedskap ska öka är det dock avgörande med vilja och intresse från allmänhet,politiker och myndigheter.

Publisher
p. 45
Keywords
krisberedskap, enskildas ansvar, enskildas krisberedskapsförmåga, beredskapssamordnare, 72 timmar
National Category
Political Science
Research subject
Statsvetenskap med inriktning mot krishantering och internationell samverkan
Identifiers
urn:nbn:se:fhs:diva-5583 (URN)
Note

Rapporten har genomförts på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). 

Available from: 2015-10-21 Created: 2015-10-21 Last updated: 2017-06-14Bibliographically approved
Asp, V. (2015). Norbergs kommun: Utvärdering av krishanteringen under skogsbranden i Västmanland 2014. Stockholm
Open this publication in new window or tab >>Norbergs kommun: Utvärdering av krishanteringen under skogsbranden i Västmanland 2014
2015 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Skogsbranden i Västmanland sommaren 2014 ledde till en omfattande räddningsinsats och blev den största samverkansinsatsen på svensk mark sedan det nuvarande krisberedskapssystemet infördes. Syftet med rapporten är att, utifrån ett krisberedskapsperspektiv, dra lärdomar och ta tillvara erfarenheter från händelsen genom en systematisk undersökning. Utvärderingen är skriven av Försvarshögskolan/Crismart på uppdrag av Norbergs kommun, genom Länsstyrelsen i Västmanlands län. Utvärderingen har främst baserats på skriftlig och muntlig information från Norbergs kommun som har erhållits genom processledning, intervjuer och dokumentanalys. Huvudfrågan har varit hur kommunen kan lära och utvecklas av händelsen och utvärderingen ger exempel på inom vilka områden kommunen bör utveckla sin verksamhet samt inom vilka områden det finns goda exempel på beslutsfattande och agerande.

Måndagen den 4 augusti 2014 nådde skogsbranden, som då hade pågått i fem dagar, Norbergs kommun. Situationen blev snabbt akut. Kommunen påbörjade krishanteringsarbetet på måndagskvällen samtidigt som räddningsledningen övervägde att evakuera stora delar av kommunen. Kommunalrådet aktiverade krisledningsnämnden och nämnden, krisledningsgruppen och krisinformationsgruppen hade möten tillsammans. Det sågs som den lilla kommunens styrka att grupperna kunde arbeta nära varandra. Ingen annan av kommunerna som drabbades av skogsbranden stod inför en lika allvarlig situation som Norberg gjorde under måndagen. Krisledningsnämnden gjorde att beslutsvägarna blev korta och kommunala medel vid behov snabbt kunde omfördelas. I Norbergs fall var det lämpligt att aktivera krisledningsnämnden eftersom det gav kommunen ytterligare verktyg för att hantera krisen.

Det finns några områden där Norbergs kommun kan lära och utvecklas av skogsbranden. Ingen av de skogsbrandsdrabbade kommunerna skulle ha haft tillräckligt med personal om krisen hade dragit ut på tiden. Uthållighetsaspekten blir särskilt bekymmersam för en liten kommun. För att minska sårbarheten bör kommunen bibehålla kontakter med andra aktörer i närområdet och bli aktiv i de regionala nätverk som finns för krisberedskapsfrågor.

Samverkan kräver resurser och även det blir därför svårare för en mindre kommun. Samverkansstaben i Ramnäs önskade ytterligare representanter från Norberg, något som kommunen inte menade var möjligt. Norberg är den minsta av de drabbade kommunerna. Den personal som fanns behövde arbeta i kommunen. Norberg och Fagersta delar på en tjänst som beredskapssamordnare. Vid händelser som involverar båda kommunerna blir det en sårbarhet.

Vid skogsbranden ansvarade länsstyrelsen för att samordna information från olika myndigheter. Trots länsstyrelsens samordning och övertagande av räddningstjänst har kommunerna fortfarande informationsansvar gentemot de egna medborgarna. Norberg tycks knappt ha informerat allmänheten om vilka insatser kommunen själv gjorde med anledning av skogsbranden. Kommunen bör därför fundera på hur förmågan att kommunicera vilka åtgärder kommunen vidtar under en kris kan stärkas.

Place, publisher, year, edition, pages
Stockholm: , 2015. p. 21
National Category
Political Science
Research subject
Statsvetenskap med inriktning mot strategi och säkerhetspolitik
Identifiers
urn:nbn:se:fhs:diva-6451 (URN)640/2014 (Local ID)978-91-86137-46-5 (ISBN)640/2014 (Archive number)640/2014 (OAI)
Available from: 2017-01-05 Created: 2017-01-05 Last updated: 2017-06-14Bibliographically approved
Asp, V. & Sjölund, S. (2014). Enskildas ansvar vid allvarliga olyckor och kriser: Det offentligas syn och den enskildes agerande.
Open this publication in new window or tab >>Enskildas ansvar vid allvarliga olyckor och kriser: Det offentligas syn och den enskildes agerande
2014 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Rapporten belyser det offentligas syn på enskildas ansvartagande och enskildas faktiska agerande före, under och efter allvarliga olyckor och kriser. Offentliga dokument som utredningar, skrivelser och propositioner från åren 2001-2013 har analyserats. Hur den enskilda har agerat har undersökts genom en tematisk analys av befintliga studier och utvärderingar. Ett särskilt fokus har legat på enskildas agerade under flodvågskatastrofen i Sydostasien 2004, stormen Gudrun 2005, den nya influensan 2009 och snöovädret 2010.

Genomgången av de offentliga dokumenten visar att enskildas ansvar ofta beskrivs i generella ordalag. Ansvaret har blivit något tydligare sedan utredningen Säkerhet i en ny tid gavs ut 2001 och fram till budgetpropositionen 2012. Den övergripande bilden som ges är att enskilda inom rimliga ramar ska vara förberedda och kunna hantera uppkomna situationer. Om enskilda genom att vara förberedda själva kan klara mindre situationer ökar förutsättningarna för att det offentliga ska kunna hantera de mer omfattande konsekvenserna av allvarliga händelser.

I de offentliga dokumenten poängteras vikten av information till allmänheten. Informationen ska ge enskilda kunskap om hur krishanteringssystemet fungerar, vilka aktörer som ansvarar för vad och hur gränsdragningen mellan samhällets ansvar och enskildas ansvar ser ut. Det offentliga har även stor tilltro till att information och kunskap ska leda till att enskilda förbereder sig inför olyckor och kriser. Forskning visar dock att kunskap om risker inte per automatik leder till att man vidtar säkerhetsåtgärder, som att teckna försäkringar, vaccinera sig eller undvika risker. I vilken utsträckning enskilda vidtar säkerhetsåtgärder handlar istället om social inkludering, inkomstnivå, personliga rutiner samt hur man ser på ansvarsfördelningen mellan enskilda och det offentliga.

Allmänheten har höga förväntningar på att samhället ska fungera och att det offentliga ska ge skydd och stöd i en kris. I flera utredningar, propositioner och lagtexter har det offentliga försökt sätta förväntningarna på vad de anser vara en rimlig nivå. Det innebär att ansvaret i första hand ska ligga på den enskilde och att försäkringar är en viktig del för att den enskilde ska kunna ta ansvar. Vid ett antal kriser har det offentliga stöttat enskilda och inledande krav på ersättning har slopats. Detta agerande ger allmänheten dubbla budskap. Om det offentliga önskar att enskildas förväntningar i högre utsträckning ska överensstämma med lagstiftningen bör detta återspeglas i krishanteringen.

Publisher
p. 108
Keywords
krisberedskap, enskildas ansvar, enskildas krisberedskapsförmåga, samhällets ansvar, flodvågskatastrofen, stormen Gudrun, snöovädret, den nya influensan, säkerhet i en ny tid
National Category
Political Science
Research subject
Statsvetenskap med inriktning mot krishantering och internationell samverkan
Identifiers
urn:nbn:se:fhs:diva-5155 (URN)
Note

Rapporten har genomförts på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). 

Available from: 2015-01-14 Created: 2015-01-13 Last updated: 2017-06-14Bibliographically approved
Asp, V., Helena, H. & Sara, S. (2013). Utvärdering av grundkurs för Räddningsinsats: Måluppfyllelse och målrelevans. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)
Open this publication in new window or tab >>Utvärdering av grundkurs för Räddningsinsats: Måluppfyllelse och målrelevans
2013 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Över 60 procent av brandmännen i Sverige är anställda som räddningstjänstpersonal i beredskap och arbetar deltid inom kommunal räddningstjänst. Deras huvudsakliga utbildning är grundkurs för Räddningsinsats som årligen genomförs på ett flertal platser i landet med MSB som huvudman.

Utvärderingen visar att grundkurs för Räddningsinsats är en uppskattad utbildning, både av studerande och avnämare, som i hög grad uppfyller räddningstjänsternas behov. Trots detta finns det många förslag på förbättringar av utbildningen. Många synpunkter handlar om att anpassa utbildningen till förändringar som skett inom räddningstjänsterna. Kunskapsområdet Prehospitalt akut omhändertagande bör utökas med suicidkunskap, anhörigstöd och socialt omhändertagande samt hjärt-lungräddning för att anpassa kunskapsområdet till nya behov. För att öka studerandenas förståelse för samtliga kunskapsområdens relevans bör en stor del av undervisningen och övningarna vara ämnesövergripande. Övningarna bör också genomföras med en flexibel syn på insatsorganisation och med ett jämnt fokus på olika släckmetoder.

Många respondenter har efterfrågat en anpassning av grundkurs för Räddningsinsats till lokala förhållanden. Eftersom skillnaderna mellan landets räddningstjänster vad gäller organisering, riskbilder och stationernas behov, är stora bör en sådan anpassning göras under preparandkursen och inte under grundkursen.

Place, publisher, year, edition, pages
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), 2013. p. 27
Keywords
utvärdering, deltidsbrandmän, räddningstjänst, räddningstjänstpersonal i beredskap
National Category
Political Science
Research subject
Statsvetenskap med inriktning mot krishantering och internationell samverkan
Identifiers
urn:nbn:se:fhs:diva-4628 (URN)
Note

Utvärderingen har genomförts på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. 

Available from: 2014-06-03 Created: 2014-06-03 Last updated: 2019-03-20Bibliographically approved
Organisations

Search in DiVA

Show all publications