On why and how the main five US Think Tanks fill a gap in the national security environment and stay succesful, maintain status, impact and reputation for integrity

Om behov av en nationell cybersäkerhetsstrategi.

Huvudfokus för denna avhandling är området byråkratisk förändringsbenägenhet i förhållande till omvärldsutveckling på det säkerhetsrelaterade området. Den forskningsfråga som står i centrum är: Hur kan man tidsmässigt förkorta processen från upptäckten av nya hotförutsättningar till att nödvändiga skyddsåtgärder implementerats, och var finns flaskhalsarna? Syftet är att från olika infallsvinklar studera samspelet och kopplingarna mellan de statliga institutioner som har att uppmärksamma och varna för olika former av antagonistiska hot, och de strukturer som har att planera för samhällsberedskapen genom att snabbt och smidigt omsätta dessa signaler till styrande inriktningar med motsvarande resursallokeringar till utsatta sektorer. Kravet på ökad snabbhet i denna process har ökat radikalt i och med informationssamhällets utveckling och där gårdagens rutiner inte är anpassade till dagens nya hot och sårbarheter. Därför är studier av de mekanismer som kan påverka snabbheten i högsta grad policyrelevant. En viktig hypotes som prövas i avhandlingsupplägget är att ökad pluralism – både på hot- och planeringssidan – medför ökad förändringsbenägenhet beträffande att implementera föranledda åtgärder och förändra förvaltningsstrukturer. Det kan handla om såväl olika militära försvarssystem som civila kritiska informationsinfrastrukturer kopplat till el- och telesystem. Ett särskilt förhållande här är att dessa processer till övervägande del äger rum i slutna system med kunskapsmonopol där externa inflytelser (”peer review”, marknadsmekanismer etc.) är närmast obefintliga. Hur påverkas dessa och utvecklas dessa strukturer för ”Hot” respektive ”Planering” av omvärldsutvecklingen? Finns det en ”Missing Link” här i kedjan ”hotupptäckt-policyformuleringsprocess-byråkratisk implementering”? Vad hindrar denna process från att proaktivt och linjärt antecipera nya förutsättningar?

Behov av samhällsövergripande operativa studier för att avgöra skyddsbehov diskuteras.

Svensk statsförvaltnings svårigheter att planera mot tvärsektoriella hot.

There are a number of vulnerabilities, which are increasing in potential effects, as society grows increasingly digitised and increasingly interconnected. Critical information infrastructure (CII) is one of these vulnerabilities, which is vital for the functioning of society. Often these resources are taken for granted and can be overlooked. The period under consideration in this article and consequently its primary focus is from 1995 until 2002. Beginning with a description of the physical stakes that are at risk, the article evaluates the policy processes underpinning CII in a variety of different countries as it relates to CII protection. These processes are tracked, revealing differences and similarities in the time and path taken to secure a national policy. It is argued that a country's ability to successfully navigate the various identified phases of the critical information infrastructure protection programme implementation process is determined by a number of observable factors: constitutional structure; the character of the state bureaucracy; real and perceived threats; and effective top-down policy coordination.